Om Påskdagen
Påskdagen firar Jesu uppståndelse på den tredje dagen efter korsfästelsen och är kyrkoårets största högtid — utgångspunkten utifrån vilken hela det liturgiska året räknas. Kyrkomötet i Nicaea fastställde år 325 datumet till söndagen efter den första fullmånen vid eller efter vårdagjämningen, vilket innebär att påsken i den gregorianska kalendern alltid hamnar mellan den 22 mars och den 25 april. Det svenska ordet påsk kommer från hebreiskans pesach via grekiska och latin och påminner om att högtiden har sina rötter i den judiska påsken, då Jesus enligt evangelierna firade sin sista måltid med lärjungarna före korsfästelsen.
Påskdagen börjar för många med högmässa i kyrkan, där paschallljuset tänds och uppståndelsen förkunnas. Familjen samlas sedan till påsklunch med traditionellt påskbord: lax, sill, ägg i tunnbröd, lammstek och Janssons frestelse, följt av kaffe och saffransbröd eller mandelmusslor. Barnen letar efter äggen som påskharen har gömt i trädgården eller på landstället — pappersägg fyllda med godis och chokladfigurer. Hela Sverige stannar upp: butiker, banker och kollektivtrafik kör efter helgschema. Många reser till fjällen eller stugan, och påskris med fjädrar pryder hus i hela landet under hela påskveckan, en sed med rötter i föreställningar om häxor och brasor.